Jag vet jag inte är tjock, jag vet att jag absolut inte behöver banta, är egentligen jätte glad att jag har gått upp några kilon än när jag bodde hemma för då skämdes jag över min anorektika kropp. MEN... jag måste ändå säga att vissa partier inte är lika fina som innan min viktuppgång.

Regeln om att "man får aldrig fråga en kvinna om hennes vikt" tycker jag är fjantsnack, jag är ca 175, tror det står 173 i mitt pass men kan det knappast vara längre, och jag väger ca 60 kilo senast jag vägde mig för någon vecka sedan (måste köpa en våg).

Gick in på en BMI sida för att räkna ut vad jag ska väga, ligger på idealvikten men bara för att man betraktas som "smal" har man sina problemområden.

"Carro, skärp dig du kan inte ha några kroppsproblem, du vet väl knappt vad celluliter är för något?"
kan jag få höra av nära och kära, men då kommer jag med
"Amen du har inte sett mig naken!"
 
Överkroppen, helt okej faktiskt, men det är midjan neråt jag har komplex för. Känns som all onyttig mat hamnar på bakdelen och bakre lår. VARFÖR!? jag menar brösten skulle inte må så dåligt om de växte till sig lite. jag försöker vara duktig med träningen men som idag tex hade jag bokat in en spinning klass men imorse så hörde bella av sig om att ses på eftermiddagen och då kände jag genast en lättnad och avbokade klassen.

Tror inte träningsanläggningar är något för mig, skulle vilja kunna gå ut och springa/gå istället. Men är tråkigt att behöva göra det själv och dessutom så vågar jag inte. Finns så många idioter här i världen och pallar verkligen inte bli våldtagen och få hela livet förstört för jag skulle aldrig klara mig ifrån något sådant mentalt. En hund vore toppen som både kan vara träningssällskap samt beskydd från mördare och banditer haha.

Nä, måste sluta med dålig diet. Ge mig mirakel piller/kräm!